Utgivning I Vederhäftiga I Programförklaring I Porträttgalleri

Marknadsföring I Under tillverkning I Kontakt Länkar I Start

   

 

 

Gérard de Nerval
CHIMÄRER

Chimärer Bokbål förlag

Översättning: Per-Evert Carlsson

Ordlista och ordförklaringar: Lili von Wallenstein

Inlaga et c: Jacob Leichmaniasis

Tryck och bokbinderi: Isak Hall & Söner

ISBN 978-91-975985-5-2  

 32 s.  80 kr

 

 

Nerval Bokbål förlag

”…en kärleksfullt tolkad och konstförfaret genomförd skänk åt svenskläsande diktälskare.” 

Nikanor Teratologen, Tidningen Kulturen

 

 

Gérard de Nervals (1808- 1855) egentliga namn var Gérard Labrunie.[i]

Nerval ingick i det franska romantiska cenaklet och gjorde sig ett namn främst som översättare av tysk litteratur (däribland Goethes Faust, Heines dikter och Hoffmans historietter).

(Därutöver blev Nerval i viss mån även omtalad för en incident i Palais-Royal-parken, där han promenerade ledsagad av en hummer i blått ledband.

Nerval invände efter det inträffade: ”Vad är det för skillnad mellan en hummer, som man tämjer, och en hund, en katt, en gasell eller ett lejon? Jag tycker om humrar, som är lugna och allvarliga djur. De känner till havens hemligheter, de skäller inte och de gör aldrig anspråk på människans uppmärksamhet.”

Sant och rätt och riktigt.)

Nerval var utomordentligt bildad och beläst. Han spenderade timmar i djurboutiquer för att där lära sig fåglarnas toner (vilket ledde till att han kunde nedteckna 1500 olika varianser av näktergalens sång). Därtill förde Nerval intensiva studier i ockultism, mystagogi, teosofi, egyptisk isisliturgi et cetera. Utöver dylika introspektiva spörsmål sysselsatte sig Nerval även med diverse pragmatiska problem; han sökte till exempel patent för en ny typ av tryckmaskin och han författade insiktsfulla reportage om bland annat ballongflygning.

(Nerval ansåg för övrigt att ballongflygare var Ikaros ättlingar.

Sant och rätt och riktigt.)

Nerval var en engagerad orientalist och företog sålunda en resa till Egypten, en expedition vilken återberättas i den postumt utgivna Voyage en Orient (1856).

Stundom vistades Nerval på mentalsjukhus; det disharmoniska själslivet kommer till uttryck i hjärnspöken av allehanda art, hjärnspöken vilka svävar mellan påtagligaste realitet och indefinita drömmar (såsom i 1855 års Aurélia).

Nervals förmodligen mest uppmärksammade verk (vilket konstituerades på föreningen mellan inbillning och den reella tillvarons obönhörliga sakförhållanden) är dikterna i Chimärer (Les Chimères, 1853). Alstren däri är förborgade, formfulländade, mystisk-melankoliska – kort sagt: vansinnigt vackra.

I diktsamlingen förenas dunklaste dröm och kristallklaraste medvetande samt nu- och dåtid (en dåtid som här representeras och tydliggörs av antika gudomar et cetera). Stilmässig renhet bryter abrupt mot inbillningens inkonsekvenser.

Nerval har tillskrivits en icke obetydlig roll i de symbolistiska och modernistiska strömningarna; under 1900-talet blev han en in absurdum kommenterad diktare. Han begagnade ett drömskt, symboltyngt bildspråk och överöste sina dikter med associativa spekulationer om antikens gudavärld, om kabbala, swedenborgiana, allsköns ockultism och diverse reinkarnationsteser. Nerval hörde förvisso till romantikerna, men var i viss mån alls inte romantiker: Han höll ytterligt hårt på stilistiska regler och lyrisk-formella traditioner, men fascinerades samtidigt och uppenbarligen av allt romantiskt-apokryfiskt.

Dikter såsom ”El Desdichado” (Nervals mest kända sonett; titeln betyder ungefärligen ”den arvlöse”) och ”Artemis” fungerade som förebilder för Baudelaire[ii] och Mallarmé; Nervals bildspråk och de suggestiva, symbolistiska innebörderna föregriper Rimbaud.

För att tala med Théophile Gaultier: Nerval var en filosof som sakkunnigt och i det närmaste kallblodigt betraktar en hallucinerandes uppenbarelser.

Natten mellan den 25 och 26 januari 1855 påträffades Nerval hängd (i ett bälte som han införskaffat ett fåtal dagar tidigare och vilket han hävdade hade tillhört madame de Maintenon) med fötterna ännu vidrörande marken, på en gata i Paris, synbarligen för egen hand.

 

 

_______________________________________

[i] Det förra namnet nyttjade han först från slutet av 1841.

[ii] Enligt Baudelaires efterlämnade anteckningar var Nervals ”Gyllene verser” en omedelbar förebild till den förstnämndes vittberömda dikt ”Les Correspondances”. De båda dikternas fundament är synestesin, det vill säga läran om tingens förborgade släktskap och sinnenas analogier.

 

Till toppen