Utgivning I Vederhäftiga I Programförklaring I Porträttgalleri

Marknadsföring I Under tillverkning I Kontakt Länkar I Start

   

 

 

F.T. Marinetti: DET FUTURISTISKA MANIFESTET
eller “Futurismen”. Den nyaste litterära skolan.

Lili von Wallenstein: Kommentarer.

Jacob Leichmaniasis: Grafisk form.

Tryck och bokbinderi: Isak Hall & Söner, Stockholm 2008.

ISBN 978-91-977202-0-5

52 s.

90 kr.

 

 

Filippo Tommaso Marinetti (1876-1944):

“Det futuristiska manifestet”, infört under rubriken “Futurismen. Den nyaste litterära skolan.” i Svenska Dagbladet den 24 februari 1909.
Programförklaringen publicerades för första gången i tidningen Le Figaro den 20 februari 1909; SvD var uppenbarligen tämligen raska med översättandet. Vem som stod för presentation och översättning är i tidningen icke angivet, men det förefaller troligt att pariskorrespondenten Erik Rusén (som skrev under signaturen Volmar) var den ansvarige.
Manifestet väckte ingen omedelbar debatt. Först i september samma år kom vad som kan benämnas ett gensvar, nämligen –
Fredrik Böök (1883-1961):
“Nya diktarskolor. Akademos. Il Futurismo.”, i SvD den 13 september 1909.

 

Marinetti är namnet på en ung fransk-italiensk poet, en våldsam och uppseendeväckande begåfning, hvars djärfva manifest gjort honom känd i alla romanska länder och som efterföljare fått en plejad af entusiastiska lärjungar. Han har bildat hvad som kallas futurismens skola, hvars teorier öfvergå alla tidigare eller samtida skolors i djärfhet. I ett af sina senaste nummer återger tidningen Figaro futuristernas manifest, som vimlar af egendomligt vågade föreställningar och omdömen, orättvisa och öfverdrifna men ägnade att väcka åtminstone kuriositetens intresse.

(SvD, 24 februari 1909.)

 

Futurismen uttrycka i extrem form tendenser, som vår samtid icke är främmande för. L’art pour l’art-teorien, formesteticismen, immoralismen.

(Fredrik Böök, SvD, 13 september 1909.)

 

De första paragraferna i futurismens program förklara att den vill förhärliga faran, energien, modet och revolten. Passiviteten har förut varit skönhetsidealet, nu skall rörelsen besjungas: en automobil i full fart är skönare än den samotrakiska Nike. Snabbheten är det absoluta, ty den upphäfver tid och rum. Futurismen gillar kriget, som är världens bästa hygien, den förhärligar ”militarismen, patriotismen, anarkisternas stora och förstörande gest, de sköna idéerna, som döda, och föraktet för kvinnan”. Den vill endast blicka framåt, aldrig tillbaka, och påyrkar förstörandet af alla museer och bibliotek, den vill bekämpa ”moralismen, feminismen och alla opportunistiska och utilitära fegheter”. Lokomotiven, automobilerna och aeroplanen försäkras skola bli hufvudmotiven för den futuristiska poesien. Det är just i Italien, som den nya läran skall predikas, ty Italien måste rensas från minnesmärken, muséer, arkeologer och ciceroner, som sprida gift och förruttnelse i landet. Mordbrand i biblioteken, muséerna under vatten – det är räddningen. Lifvet i nuet, det hänsynslösa och generösa slöseriet med kraft och mod, spänningen och hatet och föraktet – det är futurismens upphöjda ideal.

           

Sådant är i starkt förkortadt men troget refererat det futuristiska programmet, som af sina bekännare tycks fordra en afsevärd privatförmögenhet, ett aeroplan och ett automobilstall för den futuristiska pegasen.

(Fredrik Böök, SvD, 13 september 1909.)

 

7.

Det finnes ingen skönhet annat än i striden. Intet mästerverk om det icke har en angripande prägel. Poesin bör vara en häftig stormning mot okända makter för att tvinga dem att underkasta sig människan.

(F.T. Marinetti, SvD, 24 februari 1909.)

 

Till toppen