Utgivning I Vederhäftiga I Programförklaring I Porträttgalleri

Marknadsföring I Under tillverkning I Kontakt Länkar I Start

   

 

 

Karl Norin: SKULPTÖRENS LILE RUNKEBOG

Karl Norin: Skulptörens lille rungebog
Redaktör: Isak Hall
Förord: Lili von Wallenstein
Omslag och inlagans form: Isak Hall och Karl Norin
Tryck: Isak Hall & Söner, Stockholm 2010
Bokbål förlag, Stockholm 2009
ISBN 978-91-86385-13-2
44 s.
300 kr.

 

 

 

Skulpturala perversioner i folioformat! Eller: en handbok sexuell och skulptural självtillfredsställelse. Verket är rikligt illustrerat. Bifogat förord på danska. Förordet återges här på svenska språket:

Anteckningar om skulpturen

”Vad som framträder måste skiljas åt för att framträda.”
Goethe

Anno 2008 återfanns i Hohle Fels (en grottformation i sydvästra Tyskland) en skulptur tillverkad av mammutben. Skulpturen hade vid upptäckten tuggats av tidens tand i omkring 40 000 år och föreställde en synnerligen yppig kvinna med enorm byst, väl tilltagen stjärt och överdrivna genitalier. Verket tros vara den äldsta avbildningen av en människa som värld och vetenskap känner till. Forskningen utesluter icke att den junoniska, sex centimeter höga kvinnan kan kopplas till någon form av tidig pornografi. Denna hypotes understöds av det faktum att ett stenföremål som tros vara en sexleksak har återfunnits i samma grotta.

Skulptur har i motsats till övriga bildkonstarter en kropp, det vill säga en materiell volym i rummet. Till skillnad från exempelvis byggnadskonsten tjänar skulpturen estetiska och inte materiella ändamål. Skulpturens tredimensionella faktum och form kan likväl tillåta betraktaren att nyttja denna för andra än rent estetiska ändamål. På grund av skulpturens fysiska belägenhet kan denna bli substitut för vad vi inte har i det verkliga livet; detta gäller i synnerhet de skulpturer som ger starka förnimmelser av gestalt, kropp och karaktär. Den form av skulptur som visuellt liknar en människa är intimitetsskapande, på samma sätt som den naturen efterhärmande penisattrappen – om än i grällt rosa silikon – är intimitetsskapande. Öga lurar förstånd att tro att objektets form motsvarar objektets faktiska varande. Materialet – i skulpturens fall kanske marmor eller brons, är inte längre marmor eller brons utan stelnad kropp, redo att älskas och intas, att besudlas och besittas. Därmed möjliggör skulpturen kravlösa och underbara varianter av frotteurism, voyeurism, gerontofili och nekrofili. Skulpturen är parafiliernas främsta frände och försvarare.

Venus från Hohle Fels, den skulptur som ovan omnämndes, saknar vänster arm och axel. Trist kan tyckas, men glädjande för den läsare som hyser en böjelse för actrotomofili eller, möjligen, apotemnofili. Konst, och i synnerhet den skulpterande konstformen, är i mångt och mycket detsamma som masturbation. Därför: en handbok i konst och sexuell självtillfredsställelse eller skulptural självtillfredsställelse.

Lili von Wallenstein

 

 

 

 

Till toppen