Utgivning I Vederhäftiga I Programförklaring I Porträttgalleri

Marknadsföring I Under tillverkning I Kontakt Länkar I Start

   

 

 

Anna Johansson:
DEN UNDRE VÄRLDEN. En lifshistoria

ISBN 978-91-975985-6-9

118 s. 

150 kr

 

Skrif dessa ord på min minnesvård:

Jag vill ej lefva i en värld så hård.

 

 

Den undre världen. En lifshistoria. publicerades 1907. Bokbål förlags utgåva från 2007 utger sig på intet vis för att bestå av Anna Johanssons autentiska piktur.

 

 

 

Under 1900-talets inledande år fanns ett påtagligt intresse för levnadshistorier av allehanda slag. Societetens såväl som borgerskapets liv och leverne återgavs i biografier och självbiografier. Likaledes skildrades arbetarklassen och ”den undre världen” (brottslingar och bovar, skökor och suputer) i diverse levnadsteckningar. Det rapporterades flitigt från dekadansens schäslong, från bourgeoisiens själsliv och från proletariatets rännsten.

Anna Johansson dog 1906, 29 år gammal, i lungtuberkulos på Stockholms stads allmänna  försörjningsinrättning (som i folkmun kallades Grubbens gärde, vilket var beläget på Kungsholmen och en nymodigare variant av fattighus). Vid hennes frånfälle påträffades en samling anteckningar, uppenbarligen författade under tre perioder i rannsakningsfängelset.

Johansson var en fattig flicka från landsbygden som flyttade till Stockholm i hopp om arbete och välfärd – men i likhet med flertalet förhoppningsfulla fick hon ta de uslast avlönade tjänster som stod till buds. Således nödgades Johansson snart prostituera sig.  (Ack urbaniseringens problematik!) Mellan åren 1900 och 1905 dömdes hon till böter vid 54 tillfällen. Den övervägande delen av domarna – 34 stycken – bar rubriceringen ”för fylleri” alternativt ”för fylleri under sabbat”. Övriga brottsrubriceringar löd ”för förargelseväckande beteende å gata”, ”för oljud å gata”, ”för våldsamt motstånd vid offentlig förrättning” och ”för vägran att betala drosklega”.

De efterlämnade anteckningarna och brottsförteckningen utgavs första gången 1907 på Wahlström & Widstrand under Klara Johanssons redaktion. 

Klara Johansson – allmänt känd under signaturen K.J. – skrev i sitt förord:

 

Författarinnans bildningsnivå får emellertid icke obetingadt dömas efter den form, i hvilken hennes anteckningar här bjudas. Det visade sig nämligen ogörligt att – som man först tänkte – slafviskt troget återge dem. Hennes högst fantastiska ortografi, som i tryck skulle tagit sig odräglig ut, måste att börja med offras. Men det förslog inte. Äfven satsbyggnaden kräfvde alltsomoftast en varsamt hjälpande hand.

Stilen – man kan verkligen tala om en sådan, ty ett frö till litterär talang ägde hon omisskännligen – stilen är märkvärdigt ojämn. Flera meningar i sträck kan språket löpa fullkomligt otadligt och stundtals hålla sig uppe i en besjälad lyftning, men plötsligt sjunker det ner i förvirrad tafatthet och trasslar nervöst ihop sig till en röra, där endast en mycket tålig blick förmår skönja innebörden.

Dessa svårigheter har jag velat undanröja för läsaren. Dock måste jag eftertryckligen betona, att ord och vändningar öfverallt äro författarinnans egna och att retuscherna endast gällt förbrytelser mot grammatiken och den oundgängliga logiska, redan.

 

I detta fall innebar ”retuscherna” förmodligen en långt större förändring eller försköning av det skrivna ordet än vad som brukligt är (trots att K.J. menade att hon aldrig hade ”hållit något med så darrande och ömt försiktigt grepp som dessa oersättliga blad!”); det skulle förmodligen vara mer överensstämmande med verkligheten att byta ut författarnamnet ”Anna” mot ett ”Klara”. (Så har dock här ej gjorts, trots att 2007 års utgåva överensstämmer med 1907 års utgåva och inte med de ursprungliga dokumenten.)

Den undre världen är ett ångestrop om prostitutionens fördärv, förluster och förmenta förlustelser. Anna Johanssons historia – det är trots allt hennes historia – kretsar kring ofördragsamheten gentemot de utstöttas och utsugnas liv och giv. Vad som i texten är anslående, förhållandevis nydanande och därutöver nedslående (det handlar till syvende och sist om en strukturernas obönhörlighet – inte om någon i grunden depraverad existens som väljer att prostituera sig) är det faktum att Anna Johansson tar på sig skulden för sitt liv. Kvinnan blir här i sedvanlig ordning den skuldbelagda, hon blir orsaken – medan det för den (vanligen borgerlige) manlige ”individen” var ett kärt och tillåtet (om än nedtystat) nöje att besöka och betala glädjeflickor. Det är således en historia om vad som sker när människan börjar betraktas som vara, när plebsens kroppar inte besitter mer värde än gängse förbrukningsartiklar. Det är likaså en historia om en överhet som söker snärja ”de fallna” genom att åberopa allehanda förbud för att åtminstone kunna ge intryck av att vi lever i den bästa av världar utan några som helst demoraliserade och demoraliserande element. Det går förvisso att instämma i ”ett af de naiva och gripande, fast oformliga poem” (detta enligt K.J.) som Anna Johansson efterlämnade:

 

Skrif dessa ord på min minnesvård:

Jag vill ej lefva i en värld så hård.

 

Dock: genom att skriva sitt liv och genom att skriva sig till liv protesterar Johansson mot både reifikation och mot försöken att fängsla eller förtränga skrien från underklassen. Bokbål förlag har härmed den hätska glädjen att återskapa och återge en skrift som återkallar en ande från förra sekelskiftets  undre värld.

 

Till toppen